Den bortglömda filmen
Nu är det dags för en doldis till storfilm att gå upp på svenska biografer. Alejandro Amenábars episka Agora hade världspremiär på filmfestivalen i Cannes, Rachel Weiz i huvudrollen som filosofen Hypatia och en scenografi att drägla över. Men ingen brydde sig riktigt och allt blev tyst.
Vid premiären talades om en återgång till en svunnen tids stora historiska dramer som Spartacus, Ben-Hur & Co lika mycket som moderna satsningar som Rome. Men efter visningen och några helt ok men inte översvallande recensioner var det inte mycket mer med det. Agora försvann liksom.
Svartsynt skildring
Filmen som beskriver kristendomens intåg i det Romerska Egypten under tre perioder och kretsar kring filosofen Hypatia, vars astronomiska teorier var banbrytande på ett sätt som inte skulle upprepas förrän i modern tid, och hennes relation till slaven Davus som lierar sig med den kristna sekten i Alexandria.
Vad Agora saknar i riktig star power tar den igen i återskapandet av det antika Alexandria, de storslagna upprorsscenerna och Rachel Weiz närvaro. Men med ett av det mest svartsynta sluten i genren, kanske Amanábars vision om kristendomens spridning smakade lite väl surt i slutändan ändå.
p