Pedro Almodóvars internationella genombrott bjuder in till ett drama värt sitt namn. Filmen innehåller alla ingredienser som behövs till en riktig soppa: kärlek, besatthet, avund och komplicerade relationer.

”Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott” är enligt Almodóvar till viss del självbiografisk, han ville bearbeta upplevelser han själv och en kvinnlig vän genomgick vid tidpunkten. Han har också sagt att han ville kanta dessa upplevelser i en pop-pastell-look, vilket man kan säga att det fullkomligt sprakar av i filmen. Tillsammans med musiken av Bernardo Bonezzi lämnar den inte ens minne i första taget.

Almodóvar kan signera en lång lista med filmer, med start under det glamourösa 80-talet med succéer ända fram till 2016. Hans första film som regissör, ”Passionens labyrint”, utkom 1982 och temat sattes redan då: relationer, ofta svåra och olyckliga sådana.

I år gick Almodovar in som juryordförande för tävlingssektionen vid Cannes filmfestival, och han satte visade tydligt sitt ställningstagande mot Netflix allt större roll på filmmarknaden. ”Personligen vill jag inte ge Guldpalmen eller något annat pris till en film som inte får biopremiär”, sade han. Vidare förklarade han att han inte hade något emot ny teknologi eller nya sätt att visa film men att det inte skulle kunna vinna över det gamla, hederliga sättet att se film på.

Trots sitt möjligtvis gammalmodiga synsätt gör Almodóvar filmer som handlar om livets olika sidor, vilket aldrig blir inaktuellt. Denna 80-talspärla lämnar ingen oberörd, vare sig när den hade premiär eller idag, trettiofem år senare. 

Visas: Söndagen den 20 augusti 21.00