7–18 november 2012


Enligt Vladimir Perisic finns inte filmen utan dess publik. Han menar att filmen uppstår i mötet mellan åskådarna och filmens projicerande ljus. I Ordinary People erbjuds publiken en upplevelse där mördarna i krig, visar sig vara vanliga människor.
Idén till Ordinary People skapades när Vladimir försökte bearbeta de bilder han möttes av från kriget i före detta Jugoslavien. Han ville försöka förstå krigets våld. Det är lätt att se på dem som dödar i krig som monster, men i Ordinary People visar han en bild av mördarna som vanliga människor.
Vid inspelningarnas start förkastade han sitt 20-sidiga manus. I två månader lät han istället icke professionella skådespelare leva och bo på ett militärläger. De medverkande fick en kort introduktion till vad scenen skulle handla om, för att sedan få agera utifrån sig själva, som de skulle ha handlat i det verkliga livet. Det mänskliga materialet var viktigare än skådespeleriet.
Vladimir ger publiken en möjlig historia, för att sedan få dem, att försöka hitta svaren på de moraliska frågor som filmen producerar. Han vill få oss att fundera på huruvida man kan förstå en mördare och hur vi själva hade agerat i liknande situationer. Filmen ska inte ta publikens tid utan ge dem tid. Tid att fundera.
Carolina Palmqvist