Stockholm Film Festival

- Jag blev kär i Pernilla August så fort jag träffade henne, berättar debutregissören. Jag är uppvuxen i Taiwan och Norge, så mitt intryck av henne är inte det svenska. För mig var hon mer Ingmar Bergmans musa, Bille August och Star Wars, och jag bestämde mig för att skriva en film för henne.- Vad som fångade mig var hennes varma, avslappnande och nästan barnsliga personlighet, och därför ville jag skriva en historia som på sätt och vis var en slags coming of age-berättelse. Kicki är både omogen och lite tonårig, men under filmens gång inser hon saker om sig själv och sin omvärld.

Började filma sent
Filmen kom in i Håkon Lius liv relativt sent. Hans ursprungliga plan var att hålla på med konst, men som nyutexaminerad student började han tröttna på det ensamma konstnärsyrket. När han experimenterade lite med en bekants filmkamera gick det upp för honom vad det var han skulle ägna sig åt i stället.
- Jag förstod inte varför jag inte hade tänkt på det tidigare, men jag var inte så filmintresserad när jag växte upp. Min karriär som filmskapare tog alltså sin början när jag var 25 och kom in på en filmskola i Sverige. Efteråt hade jag turen att samarbeta med ett svenskt filmbolag, Migma film, och efter att jobbat med några småprojekt och TV-serier fick jag göra den här filmen.
Många av de taiwanesiska skådespelarna i filmen är välkända i hemlandet. Håkon Liu menar att det är ungefär samma sak att spela in film oavsett vad man befinner sig i världen, men det fanns vissa kulturella skillnader som ställde till problem.
- Till skillnad från i Sverige vill folk passa upp på en hela tiden, särskilt om man är en stor stjärna som Pernilla. I Taiwan var det konstant tre-fyra personer som klängde på henne för att fixa hennes hår, ge henne något att dricka, sminka henne och ge henne massage samtidigt. Det gjorde mig extremt nervös. Jag försökte förklara att de skulle ge de svenska skådisarna lite personligt utrymme, men de kunde bara inte acceptera att det kunde vara god service att lämna någon i fred då och då.

Rebecka Ahlberg

Se Miss Kicki »