Stockholm Film Festival

Det är en framtid hårt präglad av Ray Bradburys och George Orwells framtidsskildringar, en värld där befolkningen fördummas av televisionen samtidigt som de genom sitt schampo masserar in mikroskopiska radiosändare i skalpen som ger Trexx direkt tillgång till deras innersta tankar.
- Det är ett Europa femton år fram i tiden som gått igenom en rad energikriser och ekonomiska kriser, i ruinerna har en affärsman sett möjligheterna och kopplat ihop Europas 48 tunnelbanenätverk till ett underjordiskt imperium, han har byggt en kontinent under kontinenten. Samtidigt har han påbörjat ett experiment för att lära sig kommunicera på en undermedveten nivå, berättar Tarik Saleh på ett hotellrum med panoramautsikt över det Stockholm i vars förorter Metropia tar sin början.
Roger räds tunnelbanan och tar hellre cykeln från sin bostad i Farsta till kontoret där han jobbar. När han en dag finner sin cykel saboterad tvingas han ner i tunnelbanan, men istället för att ta tåget till jobbet lockas han djupare ner i tunnelbanesystemet av en vacker kvinna vars ansikte han minns utan att kunna placera.

En film om idag
Ledd av en röst i sitt huvud dras han in i ett äventyr genom tunnelbanesystemets mörkaste avkrokar, den animerade stilen flörtar oförblommerat med film noir-estetiken och filmen i sig bockar av allt från en lika mystisk som förförisk femme fatale till dubbelspelande agenter med rappa skjutjärn, ständigt skildrat med en färgpalett som gör få avstickare från det dystopiskt gråa och svarta.
- Många kallar det här för en framtidsdystopi, men jag skulle nog snarare säga att det här är en film om oss, idag.
För även om filmen i sin fiktion utspelar sig 2024 är det lätt att relatera till övervakningssamhällets förtryck och karaktärernas känslor inför varandra och sin samtid. På samma vis som Roger rör sig mellan tunnelbanestationer växlar filmen i ton från en engagerande politisk kriminalintrig till ett smärtsamt relationsdrama.
- Fast Metropia är först och främst en kärlekshistoria. Med vissa politiska undertoner visserligen, men det är också en kärleksförklaring till tunnelbanesystemet, säger Tarik Saleh och lägger efter en viss tvekan till, att om tunnelbanesystemet är vridet, så kanske kärleksförklaringen också blir det.

Olle Agebro

Se Metropia »