7–18 november 2012


För att vara en spansk regissör är Isabel Coixets filmer märkligt frigjorda från det spanska, det finns inget i hennes filmspråk som påminner om Almodóvar och hon undviker helst att spela in i sitt hemland. Men trots att alla hennes filmer tar plats i en ny miljö uttrycker de alla något som är unikt för Coixet.
– Varje gång jag sitter i ett flygplan på väg att landa och jag ser alla hus och människor där nere så inser jag, om jag så landar i Stockholm, Paris, Shanghai eller Osaka, att alla människor har en historia och att det finns så många historier att berätta. Det ger mig hopp.
Oavsett om hennes filmer utspelar i Paris, på en oljerigg eller i Tokyo är det människornas berättelser som fascinerar, och hur de uttrycks av miljön de lever i. I ”Map of the Sounds of Tokyo” berättar hon om Ryu, en kvinna som jobbar nattskift på Tsukijis fiskmarknad och extraknäcker som lönnmördare. När hon förälskar sig i ett offer vänds hennes värld upp och ner och hon börjar ifrågasätta sin livsstil.
– Jag tror att Ryu har förlorat sin moral, eller hon har kanske aldrig haft någon. När jag skrev en
bakgrundshistoria till Ryu tänkte jag på döttrarna till Yakuzafamiljer, flickor vars enda verklighet
var en verklighet där deras fäder begick brott. De fostrades i en tillvaro där det inte gick att skilja på gott och ont. Det är nog så för Ryu, hon misstänker att det hon gör är fel, men hon vet inte hur hon ska kunna fly och för henne blir möjligheten att rädda Davids liv också ett sätt att sona sina synder.
Stadens ljud
Filmen berättas i ett lugnt tempo av en berättarröst som tillhör en ljudingenjör som vandrar omkring i Tokyo och spelar in ljudet av det förflutna. Ryus berättelse fastnar på hans kassettband och den ljudbild som framträder i filmen upplevs som en djupdykning i ljudingenjörens arkiv, där cikadornas sång blandas med ljudet av stövlarna som skrapar mot den våta asfalten på fiskmarknaden i Tsukiji och bildar en omisskännlig rytm av Tokyo.
Olle Agebro