Stockholm Film Festival

Enter the Void är en personlig historia, så till den grad att den är helt inspelad ur ett förstapersonsperspektiv. Publiken blir ett med Oscar, en ung langare som bor med sin syster i en sjabbig lägenhet i Tokyo. En affär går ruskigt fel och mitt i ett DMT-rus skjuts Oscar till döds av ett gäng poliser. I dödsögonblicket rycks hans själ ut ur kroppen och han tvingas betrakta det helvete han lämnat sina vänner i.
– Filmen är ”very trippy” och inspirationen kommer från både Stanley Kubrick och Brian De Palmas filmer, men främst från Tokyo, staden som filmen utspelas i. Att vara dealer i Tokyo är farligare än någon annanstans i världen, berättar Gaspar Noé efter visningen av filmen.  

Fascinerande och obehaglig
Noe, som ligger bakom moderna milstolpar som Ensam mot alla och Irréversible, skildrar ett neonindränkt Tokyo, där hallucinationer, smärtsamma barndomsminnen och framtidsglimtar utspelas om vartannat. Allt på en gång, till en suggestiv ljudbild som både fascinerar och inger
ett starkt obehag. I gränslandet mellan liv och död placerar sig filmen också i ingenmanslandet mellan hatet och kärleken, mellan konsten och populärkulturen, mot fonden av ett Tokyo som varken är öst eller väst, himmel eller helvete, en skärseld för själar i väntan på ett hem. Filmen
utforskar livets elliptiska bana och frågar sig om människan till sist återvänder dit den kom från och återföds.
Själv inspirerades Noé som tonåring av böcker om inkarnation, men bakom den så omdiskuterade konstnärsjälen döljer sig en mer jordnära syn på vad som händer efter livets slut. Enligt Gaspar Noé:
– Vi dör! Det är som att sova, utan att vakna upp.

Adam Broman