Stockholm Film Festival

Filmen öppnas med en lång serie kraftfulla scener som återskapar den tumultartade premiären av Stravinskijs “Våroffer” på Ryska Baletten. Den etablerade bourgeoisien i publiken blir så uppretad av den rytmiska och ibland aggressiva musiken att ropen från dem gör det omöjligt för dansarna att höra den 80 man starka orkestern bara några meter bort.

-I verkligheten var det personer som provocerade varandra till att duellera dagen efter. Jag gjorde inte det, därför att det hade varit för mycket. Det hade funnits folk som tyckt att jag amerikaniserat och så vidare. De hade inte trott på det.
- Filmen handlar om ett förhållande som ägde rum mellan Coco och Igor under en kort period. Det är ingen söt kärlekshistoria. Coco och Igor är väldigt starka personligheter och det är en besvärlig situation. Igors hustru bor i samma hus som Coco bjöd in dem till och Coco har förlusten av Boy att hantera, en stor kärlek i hennes liv. Det är en kombination av många saker som drar mig till den här filmen. Först är det de två huvudkaraktärerna. Sen är det att skapa 1920-talet, som är den vackraste perioden för mig, när det gäller konst, arkitektur och design.

Nya uttryck
Stravinskij är fattig och familjens situation är svår, trots att hans musik sätts upp på stora scener. Chanel är en självständig och framgångsrik kläddesigner som fascineras av Stravinskijs musik, och attraheras av hans integritet som konstnär. Hon blir hans mecenat och så småningom blossar en passionerad romans upp dem emellan. Dramat utspelar sig till stor del i Cocos stora hus, som är noggrant och utsökt inrett i moderna svart-vita mönster.
- Min film är väldigt klassisk på ett sätt, den letar inte efter den sorts upplevelse som Stravinskij gör. Jag vände mig till klassisk film, därför att jag inte ville sätta mig själv främst.
Samtidens sätt att bemöta nya uttryck, ny kultur, är på många sätt lik den som mötte Coco och Igor för nästan hundra år sedan, påpekar Jan Kounen.
- Cannes är en plats där folk bränner filmskapare, likt Stravinskij blev bränd. I år fick Von Trier lämna sitt eget rum därför att folk skrek när filmen visades. Istället, borde man ställa sig frågor. Om jag inte gillar något som jag inte förstår, bör jag sätta åtsidan alla känslor och mina koncept kring verkligheten och bara vara öppen, att säga ’Ok, Jag gillar det inte, varför? Vad driver mig?'

Arvid Jansson

Se Coco Chanel & Igor Stravinsky »