För att gå på våra visningar måste du ha ett årskort. Du kan köpa det här eller på våra biografer.
| Antal varor | 0 |
| Total summa | 0 kr |
| Varav moms | 0 kr |
För att gå på våra visningar måste du ha ett årskort. Du kan köpa det här eller på våra biografer.
| Antal varor | 0 |
| Total summa | 0 kr |
| Varav moms | 0 kr |
Jump to primary content Jump to shortcut menu
I Pim Pam Pum, vinnaren i årets ifestivalsektion, skildras ett kaos fyllt av vapen och våld ur ett barns perspektiv. Ett barn som kanske inte förstår vad som händer, eller ett barn som förstår alltför väl och tar till världens äldsta knep för att handskas med det – leken.
Regissören Asier Ubierta tilldelades priset på Stockholms filmfestivals prisutdelning och vann en kamera från Nikon modell D300S och övrig utrustning han behöver från Scandinavian Photo. Vi tog oss ett snack med honom.
Hade du en speciell konflikt i åtanke när du spelade in Pim Pam Pum?
– Ja, jag tänkte hela tiden på konflikten i Baskien. För tjugo år sedan i byn jag växte upp i var det demonstrationer nästan varje dag.
Vad ville du visa med filmen?
– När jag var liten var det helt naturligt att leka under demonstrationerna men jag vet att det inte är riktigt normalt. Men filmen är en metafor över hur barn kan leka när som helst, var som helst och under vilka omständigheter som helst.
Vad arbetar du med nu?
– Ja, jag håller precis på att avsluta en dokumentär om Braulio en musiker från Panama som bor i New York.