7–18 november 2012


Juryn har gjort sina val och presenterar vinnarna på den 18:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. Den 7,3 kilo tunga Bronshästen för bästa film går i år till en gripande skildring av illegal abort i Rumänien.
Paul Schrader erhåller 2007 års Lifetime Achievement Award
Paul Schrader äger en unik röst som givit liv åt utmejslade karaktärer i den moderna storstaden. Han har med intellektuell skärpa skildrat stadsdjungeln och aldrig tvekat att ta sina rollfigurer till den yttersta gränsen. Med manusförfattarens språkliga nerv och regissörens blick för det visuella har Paul Schrader utvecklat filmmediet i över tre decennier.

Wes Anderson erhåller 2007 års Visionary Award
Wes Anderson erhåller Stockholm Visionary Award för sina humana och humoristiska porträtt av den solitära människan. I sina filmer skapar han ett unikt och stiliserat universum bebott av människor som letar efter något att leta efter. Wes Anderson har genom sitt visionära filmskapande gett begreppet auteur ett modernt ansikte.

4 månader, 3 veckor, 2 dagar av Cristian Mungiu
Denna briljanta film uttrycker konsekvensen av socialt förtryck av sina karaktärer på ett ärligt och skrämmande mänskligt sätt. I filmens samtliga delar - genom sitt manus, foto, skådespeleri och framförallt regi avtäcks djupa sanningar med minimala uttryck. Med sitt innovativa användande av långa tagningar och agerande utanför bild har Cristian Mungiu förstått att styrkan ligger i den absoluta enkelheten.

The Zone av Rodrigo Pla
Denna films intelligenta och originella utförande betonar ett tydligt växande och oroande, globalt problem. Genom sitt mikrokosmos och thriller-liknande spänning gör "The Zone" publiken uppmärksammad på det goda och det onda, och skräcken som vi alla bär inom oss. Enkelheten i berättandet och de genuina karaktärerna kombinerat med den eleganta och subtila musiken skapar en film som lever kvar hos publiken.

Control av Anton Corbijn
Utan att förlita sig på klichéer runt den ikoniske Ian Curtis, skapar Control en stark och trovärdig värld. Med genomgående kraftfulla prestationer tar sig Anton Corbijn bortom den klassiska "rock film"-genren och djupdyker utmanande i porträttet av karaktärernas liv. Med en fotografisk enkelhet och en smakfull användning av musiken fångas den emotionella förtvivlan och isolering som var Joy Divisions signum.

Carlos Reygadas för Silent Light
I manuset till Silent Light lyckas Carlos Reygadas fånga mycket av livets essens. I en sparsam, poetiskt och många gånger smärtsamt enkelhet levereras dialogen i en starkt dokumentär känsla, som tillsammans med filmens genuina rollprestationer förhöjer tystnadens grymhet. Med en otrolig och storslagen natur som skådeplats är "Silent Light" en rå men trovärdig historia om människans oförmåga att hantera kärlek, begär och ansvar.

Anamaria Marinca för 4 månader, 3 veckor, 2 dagar
Utan att bli sentimental och med en bländande exakthet levererar Anamaria Marinca empati och komplexitet till sin karaktär. Genomgående i filmen gestaltar hon den skiftande personliga kampen i hennes karaktär oftast utan att yttra ett endaste ord. Vi glömmer bort att vi ser ett skådespel och ges istället upplevelsen av denna dag av omskakande och brutala händelser i Otilias liv.

Jason Patric för Expired
Genom att våga framträda osympatiskt, kombinerar Jason Patric humor och ursinne med oväntad rytm och ton i en kraftfull prestation. Det är mycket originellt att se en film där huvudrollen, trots sitt gravt felande och osympatiska agerande lyckas väcka sådant stort emotionellt djup och respons. Under hans hårda yta och kraftfulla fysik upplever vi en fullt förståelig karaktär och en historia som ständigt balanserar mellan komik och tragik.

Oliver Bernet för Persepolis
Oliver Bernets musik förhöjer och ger kontrast till de emotionella upplevelserna hos karaktärerna i denna originella och förtrollande animerade film. Hans musik flätar samman och utforskar olika musikaliska genrer på ett skickligt och imponerande sätt.

Janusz Kaminski för Fjärilen i glaskupan
Janusz Kaminskis expressiva foto tillför uttrycksfullt en subjektivitet på ett originellt och nyskapande sätt till denna gripande historia. Hans djärva fotografiska val får oss att uppleva ett oförglömligt perspektiv av filmens protagonist, Jean Do. Genom visuell matematik kombinerad med poetisk lyrik lyckas fotot av Fjärilen i glaskupan visa oss världen med nya ögon.

Pathways av Hagar Ben-Hasher
Med ett starkt och naket realistiskt tillvägagångssätt utforskar Hagar Ben-Asher gränsen för hur långt en kvinna kan leva ut sin självbekräftelse innan hon bestraffas. En film som påminner oss om hur förbjuden och hotande den kvinnliga sexualiteten fortfarande uppfattas. Med en imponerande prestation fångar regissören/ skådespelaren Hagar Ben-Asher denna kvinnas resa.

Årets jury från internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI består av Stephen Locke (Tyskland), Gorazd Trusnovec (Slovenien) och Geir Kamsvåg (Norge).
Caramel av Nadine Labaki
The FIPRESCI Jury awards the International Critics Prize to a self-assured first feature that presents serious issues in an unpredictable and entertaining way. The director, who also plays one of the main roles, weaves together the destinies of six women of different ages, backgrounds and religions, demonstrating the possibility of the co-existence of different cultures in a non-violent context. The International Critics Prize goes to CARAMEL, directed by Nadine Labaki, a new voice in the film art of Lebanon.

Andreas Tibblin för När Elvis kom på besök
För en både emotionellt intelligent och stilistiskt helgjuten regissör. På ett fåtal minuter skapas intimitet och närhet till karaktärerna, och ett engagemang hos åskådaren som bevisar en blick för både innehåll och visuell presentation. Regissören har även presenterat årets starkaste idé inför sitt kommande projekt.

Alexandra Dahlström för Lacrimosa
Till en lekfull och temperamentsfylld regissör med passion för berättandets möjlighet. Regissören charmar oss med ung kompromisslös nyfikenhet och väcker juryns egen nyfikenhet inför regissörens framtida projekt.

Juno av Jason Reitman
Stockholms filmfestivals publikpris 2007 har röstats fram av publiken på våra biografer och online.

Michalis Konstantatos för Two Times Now
För en känslosvallande skräckfilm i vardagen, berättad med sylvass korsklippning. Regissören ställer känsliga frågor kring relationer och gränser mellan kärlek och hat.
ifestival presenteras tillsammans med HP.

Niklas Fröberg
Let’s make a films publik har röstat online på kampanjsajten.